FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning trädde i kraft i Finland den 10 juni 2016.

Förenta nationerna, alltså FN, antog konventionen 2006.

I Finland trädde konventionen alltså i kraft tio år senare.

Konventionen kompletterar FN:s andra konventioner om mänskliga rättigheter.

Konventionen betonar att personer med funktionsnedsättning har samma människovärde som andra människor.

Konventionen garanterar samma mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning som för andra. Personer med funktionsnedsättning får inte behandlas olika än andra människor.

Med stöd av konventionen ska man främja och skydda de här rättigheterna och friheterna.

Vem har en funktionsnedsättning?

Enligt konventionen kan man ses som en person med funktionsnedsättning om man har:

  • en bestående funktionsnedsättning, till exempel ett rörelsehinder

  • en psykisk funktionsnedsättning

  • en intellektuell funktionsnedsättning

  • en sinnesrelaterad funktionsnedsättning.

Man räknas som en person med funktionsnedsättning om man har en funktionsnedsättning som hindrar en från att delta i samhället jämlikt med andra. Konventionen ska främja en utveckling mot att funktionsnedsättningar inte ska vara hinder för att delta i samhället.

Innehållet i konventionen

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av 50 artiklar.

I artiklarna räknar man upp vilka rättigheter personer med funktionsnedsättning har. Till exempel:

  • rätten till liv
  • rätten att delta jämlikt i samhället
  • rätten till medborgarskap
  • rätten att leva, bo och röra sig självständigt
  • rätten till yttrandefrihet och privatliv
  • rätten till en familj
  • rätten till utbildning
  • rätten till hälsovård och rehabilitering
  • rätten till arbete och social trygghet
  • rätten att delta i politisk verksamhet.

Konventionen betonar särskilt att diskriminering ska förbjudas och att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället jämlikt med andra. Konventionen betonar också kvinnors och barns rättigheter.

Konventionens artiklar innehåller också bestämmelser om vilka nationella åtgärder konventionen kräver och hur man ska övervaka att konventionen förverkligas.

Ökad medvetenhet

Med konventionen ökar man medvetenheten i samhället om vilka rättigheter personer med funktionsnedsättning har. Det här förbättrar deras möjligheter att delta i samhället.

En ökad medvetenhet påverkar allmänna attityder, vilket leder till en förbättring för enskilda personer med funktionsnedsättning.

Konventionen ökar också medvetenheten hos personer med funktionsnedsättning om deras egna rättigheter.

Ökat deltagande

Konventionen betonar att personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem ska ha rätt att delta i det beslutsfattande som gäller dem själva.

Konventionen garanterar att personer med funktionsnedsättning har rätt att leva självständigt som en del av samhället. Också tillgängligheten gällande allmänna tjänster betonas. Allmänna tjänster ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Dessutom ska en person med funktionsnedsättning vid behov kunna få individuella specialtjänster.

Konventionen betonar vikten av rimliga anpassningar. Rimliga anpassningar är förändringar som görs för att trygga ett jämlikt bemötande av personer med funktionsnedsättning. Om någon vägrar att göra rimliga anpassningar är det diskriminering.

Genomförande och övervakning av konventionen

En delegation för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (VANE) har bildats vid social- och hälsovårdsministeriet. Delegationen har till uppgift att underlätta det nationella genomförandet av konventionen inom statsförvaltningen. Delegationen ersätter det riksomfattande handikapprådet.

Riksdagens justitieombudsman, Människorättscentret och dess människorättsdelegation främjar och följer genomförandet av konventionen.

Genomförandet av konventionen övervakas också internationellt. Övervakningen sköts av kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Finland skickar regelbundna rapporter till.

Det fakultativa protokollet

Övervakningen kompletteras av ett fakultativt protokoll som hör till konventionen. Enligt det protokollet kan enskilda personer eller grupper klaga hos övervakningskommittén. Man kan klaga om man anser att konventionen inte har följts.

I det fakultativa protokollet står också hur kommittén kan utreda kränkningar av konventionen.